dippa&hennes liv

Jag har funderat mycket på sistonde varför man aldrig blir nöjd med allt i livet, sig själv och allt runtomkring. Människan är ett konstigt fenomen. Vi vill bara ha mer o mer. Något annat än de gamla vanliga, något stort, stora planer för framtiden. man stressar och stressar och funderar va man ska bli i livet, vad ska de bli av en. man kommer på något som är bra.. men inte bra nog. Man vågar inte tro på sig själv fullt ut, man vågar inte fullfölja sina drömmar och mål för att de alltid känns som att detta kanske inte är rätt väg. och istället slutar de med att allt bara finns i ens huvud.

vi borde sluta att sträva högre o högre utan egentligen bara sträva efter de vi vill och känner för just för stunden och de som känns rätt. för de är så man lär sig, lär sig av misstag. de är så man lär sig att detta var inte rätt väg för mig, eller så var de just rätt väg.. och nya dörrar öppnas. och då vore de ju dumt att inte prova! livet är för kort helt enkelt för att sitta o slösa bort det på tankar, chansa istället. man har faktiskt inte något att förlora, för ålder är bara en siffra och en stor stressfaktor vi borde skippa helt. tänk er va skönt ändå att slippa de.. ah ja måste få barn innan dess.. men hurfan ska ja då hinna utbilda mig till de ja vill?, ne men då får ja ta den utbildningen som är kortare o tjäna mindre och må dåligt över de valet resten av livet. det vore ju en skam ellerhur?

som min visa pojkvän en gång sa till mig: vi måste få göra de vi vill göra nu. forma våra egna vägar, för vi annars kommer vi bara få de i ryggen sen när vi är 40, och ångra att vi inte gjorde de ena eller de andra, och då kanske de slutar me skilsmässa och deprisson.

det kan ju inte bli mer sant än så.

man ska forma sin egen väg, även om man väljer fel från början, så lär man sig något på vägen, man får minnen och upplevelser för livet, och de är så man tillslut hittar rätt.

/dippa